Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 HJALMAR SÖDERBERG
Vad han fick av fallfrukt från livets träd mottog han
med stilla vemodig glädje, ibland kanske bara med
glädje, men frågan rätt eller orätt var alltid för
honom av fundamental natur. Den erotiska moralen,
det få vi väl också erkänna, är verkligen så pass
invecklad, att även den skarpsinnigaste schackspelare
kan bli matt i ett spel, där snedsprången och
reglerna äro så många och förvillande. Han fick, skulle
man kunna säga, emellertid mer och mer erfarenhet.
»Gertrud» spelades den 13 februari 1907 på gamla
Dramatiska teatern. Efter Strindberg ha vi ej många
pjäser med det litterära värdet Den bästa Gertrud
var fru Betty Nansen. Söderberg var henne mycket
tacksam för hennes geniala spel och för den starka
propaganda hon i Danmark gjorde för detta stycke.
Men han kände sig så bländad av den vackra
själv-berusade divan, att han sade till mig: »Vet du, jag
räcker henne min lilla bukett och så springer jag.»
Hjalmar Söderberg är som man vet alldeles
ogement kvick, och då det i Sverige är liksom det i
Grekland var, om man (år tro Sköna Helena, mycket ont
om kvicka karlar, bör man vara särskilt tacksam.
Hjalmar Söderbergs kvickhet har den väsentliga
egenskapen att vara rolig — och någonting mer. Man
förstår blixtlikt att det i litet lättsinnig ton
framkastade ordet var en explosiv projektil, som ej bara
träffat prick utan gjorde stor förödelse. Och man
erfar en livlig skadeglädje. Hur genomkomisk var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
