Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
60
ningens frisinnade och väl oftast omotiverade tvivel
på lärdomen, åtminstone då det gällde svenska
professorer. Men av den här i Sverige ännu på
1890-talet icke utrotade fördomen mot en som »bara var
poet», hade Oscar Levertin intet. Han uttryckte sig till
en sådan, både skriftligen och muntligen med sirlig
vördsamhet, och man kunde se honom bocka både
med ryggen och hjärtat för den allra obetydligaste
piccolablåsare i den stora skaldeorkestern. Detta
sammanhängde också med hans osvenska brist på
avundsjuka och en lika ovanlig som tilltalande
förmåga att beundra och att även kunna ge uttryck för
denna beundran. Han såg, då han talade om en
liten ny dikt eller novellett, lika förtjust ut, som då
han betraktade en vacker dam. Men han blev ännu
gladare, om skalden fick en akademisk grad och om
den vackra damen var friherrinna. Beundrans
klangbotten blev då större, historiska toner klingade med,
och han tänkte med förtjusning på, hur många små
fröknar Bielke och Bonde, eller vad de nu hette, som
lett och lyst under fontanger och schäferhattar.
För det historiska kände han mer än för det
statliga. En gång, då han och några andra litterära
storheter, det var under 1890-talets sista år, träffades i det
exklusiva, sällsynt glada och livskraftiga litterära sällskapet
U. D. vid ett möte på Stallmästargården, kom den
norska frågan på tal. Den norska politiken
behandlades med en sådan frånvaro av verklighetssinne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
