Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN 71
till Heidenstam, att han »kände sig mera svensk än
någonsin i livet förut, men därför också mer
bekymrad över bristen på krafter, människor och
personligheter», och tillägger, att han tyvärr ej hade
anledning »att tala i mångas namn; juden skulle dessutom
alltid vara i vägen, och jag skulle ej tillerkännas rätten
att tala, hur starkt jag än känner det».
Av 80-talsidéerna, som då det gäller den litterära
katekesen han som bekant redan tidigare lämnat, hade
han alltid kvar det i min tanke viktigaste: kravet på
rättvisa. Men det demokratiska och »folkliga» blev honom
mer och mer främmande, liksom också det inom hans
forna partivänner intill senaste tider fortsatta ivriga
och angelägna underkännandet av de svenska
synpunkterna. Han trodde på den ryska faran, och jag
påminner mig, att han med förtjusning citerade för
mig Tegnérs ord i Kronbruden, vilka skamligt nog
då voro en nyhet för mig. Biskopen säger till den
med rysk tapperhetsmedalj prydde gamle svenske
krigsmannen, som varit med vid Leipzig:
»Tapperhet är mig kär, och dess tecken värderar jag även,
men förlåt mig, min vän, rysk prägel ej passar pä svenskt bröst.»
»Prinsen har skafiat mig den.» — »Den är rysk.» — »Men
svenskar och ryssar
äro ej fiender mer.» —— »Med förlov, de äro och bliva.
Vigarv skiljer dem ät för alltid.»
Bondlandet förstod sig ej Oscar Levertin på, och
bondhumorn, som är så omtyckt i Sverige i alla for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
