Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF STRIDSBERG 95
vara, som då jag ser den absorberas och avnjutas av
Gustaf Stridsberg. Som de flesta stora begåvningar
har han lärt sig det mesta själv. Han gick, det har
redan omtalats, som sexåring i Sjöbergs skola och
sedan som äldre tre terminer i Whitlockska, där han
fick undervisning av Ellen Key, vilken kanske blev
bönhörd över hövan, då hon, som alla goda lärare
göra, önskade väcka sina elever till självtänkande och
nästan lyckades för bra med Gustaf. Modern läste
språk med honom och sjöng Bellman för sin sjuke
gosse. Genom det öppna fönstret klingade tonerna
över Klara kyrkogård och graven med den Sergelska
medaljongen av Nordens vingud.
Ett oförgätligt historiskt intryck fick pojken, då
gamle rektorn i Klara skola Söderlind berättade för
honom, att han stått och sett på, då svenska lantvärnet
kom hem från finska kriget.
Han var från början autodidakt i bästa mening
men hade den verklige vetenskapsmannens instinktiva
känsla för de goda böckerna och önskan att
grundligen sätta sig in i vad det gällde. Skulle han göra
en japansk pjäs för sin dockteater — på den verkliga
teatern kom han icke förrän han var trettiotvå år
gammal på grund av sin kväljande motvilja för
patetiska sinnesrörelser — så valde han böcker sådana
som Brinckmanns Kunst und Handwerk in Japan och
Karl Madsens Studier i japansk konst, och av dessa
hade han säkert mera praktisk nytta än av Whimpers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
