Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JOHANNA.
Det är sant. Hellre gå och dränka sig än valla
svin. Hindra mig inte, utan låt mig gå.
ANNA-MAJA.
Olyckliga, glömmer du så fort din heliga vigseled?
JOHANNA.
Min vigseled.
Sänker sitt hufvud.
LEENA-KAJSA.
Är det så du är din man underdånig? Är det på
sådant sätt du ärar honom som din herre och man?
ANNA-MAJA.
Voro vi inte nyss här alla vittne till att du gafs
i Ristos beskydd för att vara bunden till honom all
din lefnads tid?
LEENA-KAJSA.
Och för att i allt skicka dig så, att du måtte
täckas din man.
RISTO.
„Att du måtte täckas din man.“ Alldeles rätt,
så ljöd prestens ord.
ANNA-MAJA.
Och nu vid första motgång är du strax färdig
att skiljas vid honom, för hvars skull du är skapad —
RISTO.
— „ty qvinnan är skapad för mannens skull och
inte mannen för qvinnans“. Det läste också presten
i psalmboken.
ANNA-MAJA.
— är du färdig att skiljas vid honom, för hvars
skull du är skapad, för att följa den onde andens
lockelser och ditt eget köttsliga sinne. Ve, detta
förderfvelsens djup, vid hvars rand du står, stackars
menniskobarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
