Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELKA.
Gud förbarme sig, då är du ju nästan eländigare
än vi. Hvarifrån är du, stackai-e?
KERTTU.
Hvarifrån jag är? Ja, det skulle jag säga, om
jag visste det. Har den försvarslösa väl en hydda?
Har den fullkomligt värnlösa något hägn? Anden har
sitt varma skjul och alfågeln sitt trygga bo, men den
vanlottade har blott vildmarken till hem och
skogsdungen eller åkerrenen till fristad.
ILONA
afsides till Hagert:
Hör du, Hagert, livad hon säger? Hon är ju
lika hemlös som vi.
HAGERT.
Var stilla. Tror du att hon ändock skulle vjlja
följa med oss?
HELKA.
Du ser ännu mycket ung ut och likväl är du
redan så olycklig. Har du ingen i verlden som kan
ta vård om dig? Föräldrar, slägtingar eller
åtminstone bekanta?
KERTTU.
Ingen. Min mor vandrar på okända stigar; min
far hvilar under torfvan på kyrkogården. Jag har
inga andra bekanta än himmelens väder och vind,
ingen kärare vän än fältets friska vårluft. Alen hvad
gör det? De skymfar en inte för sitt nöjes skull. De
bedrar inte så fegt som menniskorna.
HELKA.
Sant, mitt barn, sant.
KERTTU.
Hädanefter går jag inte heller mer till de trakter
där menniskor vistas, ty jag passar inte bland dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
