Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan vi annars förtjena så pass mycket? Och för det
kan ju två menniskor nästan lefva. Skada bara, att
jag för barnets skull inte alltid kan få vara så flitig.
LEENA-KAJSA.
Det är en påminnelse till dig, att du inte allt för
mycket måtte börja att fika efter denna verldens goda.
JOHANNA.
Det kan så vara. Men hör, Leena-Kajsa, tror
ni inte också att jag hädanefter kommer att få fullt
upp af arbete, när fruarna lär att känna mig och får
se hvad slags tyg jag väfver? Jag har också varit så
glad öfver det att jag inte kan säga det.
LEENA-KAJSA.
Bry dig inte om att glädja dig allt för mycket
öfver sådana fåfängliga ting. De för dig likväl inte
till himlen.
JOHANNA.
Nej, de för ju en inte dit, det är nog sant. Men
när lifsuppehället är så mödosamt, fäster tanken sig
med makt vid det. — Fru Vörsky kommer strax hit
lör att se på tyget. Få se hvad hon tycker om det.
Inte skall hon komma att klandra mitt arbete, det
svarar jag för.
LEENA-KAJSA.
Alltid vänder du tillbaka till din väf. Månne du
kan tala om något annat nu mera.
JOHANNA.
Ja, en så’n där toka är jag. Jag måste riktigt
skratta åt mig sjelf. Men inte är det ju så underligt,
när man rätt tänker efter. Här satt jag natt och
dag med min stickstrumpa i handen och var nära att
dö af hunger med mitt barn. Hur lugnt han nu sofver,
stackars liten, se’n han har fått mat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
