Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNA.
Risto farit sin väg? Nej, det är inte sant. Det
kan inte vara sant. Hur kan ni, Leena-Kajsa, genast
vara färdig att tro hvad en full karl pratar?
LEENA-KAJSA.
Det var fler än Toppo som berättade det. Han
hade bjudit alla karlarna där på afskedsglas och sagt
att nu skulle man inte få se honom här på långliga
tider. — Ja, ja. Guds vrede drabbar dig hårdt,
stackars Johanna. Men tag emot allt med ett ödmjukt
hjerta och mins, att han endast tuktar af kärlek.
JOHANNA
sjunker ned på pallen vid vaggan.
Far har lemnat oss. Stygge, stygge far.
LEENA-KAJSA.
Man kan ändå inte anklaga Risto så mycket för
det. Den där flickan — ja, det är inte bara mina
ord — hade enkom gått till krogen för att locka
honom. Nog förstår så’na där att lägga ut sina snaror.
Är det se’n underligt om en stackars karl blir galen
och förlorar vettet ?
Johanna ligger på golfvet, jemrande sig.
Gif nu inte så fritt lopp åt sorgen i alla fall. Hvarför
ligger du där på golfvet? Hör då, Johanna, hvad
fattas dig?
JOHANNA.
Ingenting, ingenting.
TOPPO
ser på väfstolen.
Kors i Je. Hvem har tagit bröd från renseln?
På qvällen var det fem, och nu är det bara sex. Tst,
Toppo. Låtsas inte veta något. Inte det ringaste dyft.
„Min älskade gaf mig på båten
Och gjorde förbund med en ann’ —“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
