Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillintetgör henne. Men du misstog dig. Den
förkastade, som ingen bryr sig om, hamnar sig sjelf.
RISTO.
Hämna dig på annat sätt. Skona endast mitt lif.
KERTTU.
Nej, du måste dö. Och jag också.
RISTO.
Nåd, nåd.
KERTTU.
Ingen nåd hvarken åt dig eller mig.
RISTO.
Vänta. Låt mig åtminstone bedja först.
KERTTU.
Det tjenar till ingenting. Du kommer ändock
lika litet som jag till himmelen.
RISTO.
Jo, jag är inte sämre än andra. Det fordras inte
mer af menniskorna än att de ska tro. Och jag tror,
tror. Jo, det gör jag. Jag kommer säkert dit, om du
bara ger mig tid att göra bön.
KERTTU.
Så bed.
RISTO.
Skjuter du inte förr än jag har sagt „amen“?
KERTTU.
Börja. Eljest skjuter jag strax.
RISTO.
Jag börjar; jag börjar. Om jag bara komrne ihåg
någonting utantill. Nej — jag mins ingenting. Jag
olycklige — Vänta, nu vet jag: „När min sista stund
månd’ vara, Uppehåll 111ig med din hand.“ Tänderna
skallra i munnen på 111ig af rädsla. „När min sista
stund månd’ vara, Uppehåll mig med din hand. Låt
min ande —“ Nog är du ändå förfärligt hårdhjertad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
