- Project Runeberg -  En återuppstånden skämtare. Camera-obscura-bilder från 1840-talets Stockholm /
55

(1885) [MARC] Author: Mauritz Cramær With: Birger Schöldström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Operakällaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huru det avancerar med dina studier ... Nej, men ser du
en tocken ture att handtera guds gåfvor — afbröt gubben
sig sjelf och pekade på en kund vid bränvinsbordet —
först svepte han i sig snapsen och på brädden dertill,
derpå en hop sill, metvurst och korf, och sedan gör han
sig en smörgås med tumstjockt smör och karfvar ut en
qvarters ostskifva, som han lägger på hela kalaset ... det
är ett skamligt frosseri, bara för att priset är fixeradt ...
Nå, har Olle tagit apotekare-examen än?

— Hej, Olle har slagit den ur hågen och ämnar
bli knekt.

— Hå, min evige Lasse! Är pojken topp galen eller
tänker han lefva af luft?

— Olle lefver som en prins — försäkrade Fritz. —
Men der är han ju sjelf!

Samme elegant, som vi förut observerat på Norrbro,
inträdde nu genom dörren. Med en förnäm likgiltighet
lät han blicken halka öfver samlingen, medan garçonen
mottog den rikt bebrämade rocken. Han nalkades sedan
till lilla bordet, utan att bemärka hr X:’s djupa bugning,
då han blott hade öga för gubben, hvars närvaro kom
honom att studsa. Den fina takten uttog likväl
ögonblickligen sitt välde, och med uttryck af den gladaste
öfverraskning omfamnade han den gamle.

— Ja, jag anade, att någon oväntad glädje skulle
träffa mig här och har nu mångfaldigt skäl att prisa min
lyckliga stjerna, — utbrast han, tryckande Fritzs hand.
Min gode onkel är, som jag ser, alltid vid lika god helsa?
— fortfor han.

— Och han tyckes äfven, att döma af det yttre,
vara i särdeles godt välbefinnande — svarade gubben kallt.

— Vill han äta?

— Min bäste onkel, jag har nyss mot min vilja måst
dinera med en vän, men jag hoppas dock få glädjen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:46:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmskamtare/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free