sednare tiders kristna, hvilka bröder mot bröder, kristna mot kristna under trettioårslånga, bittra fejder nedsuddlat det höga namn de buro med stamförvandters blod, blott för några skiljaktiga meningstrider inom samme Stiftares församling. Ofvannämda fredliga religionsfester nära hvarann, förrättade af kristna och hedningar, hörde likväl till undantagen, ty vanligtvis kämpades bittra strider mellan hedningar och den unga kristna församlingen i norden. Vid tiden för vår berättelse låg på Gotlands östra kust en sorts borg eller kastell. Det omgafs af den vildt sköna natur, som utmärker några trakter af Gotland. Kring de klippiga ständerna stodo en mängd häpnadsväckande så kallade „Stenjättar“ liksom bevakande nejden, och straxt nedanför den åldriga borgen låg en sjö, som än i dag kallas Ufveträsk, och vid hvars ena strand en hög med barr- och löfskog beklädd bergskulle speglade sig i vattnet. Vid detta strandberg vore här och hvar fästade grofva jernringar, hvilket bevisade, att här var en segelled, der vikingasnäckor ofta voro fästade. Vid samma strand fanns äfven en klippbrant, som lodrätt nedstupade i hafvet och hvilken sedan urminnes tider varit en ättestupa. Det var en stormig afton på hösten omkring år 1099. — I den stora salen på Ufvestad — som vi vilja kalla den ofvannämda borgen — flammade en stor brasa; ett stort, af ek arbetadt bord stod midt på golfvet,