Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Resa i Anderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
neka, att en sådan menniska är ett både nyt-
tigt och a n g e n ä m t sällskap under resan, samt
att, om man vid dess slut ger honom några
Realer öfVer den öfverenskomna betalningen,
så har man åtminstone lika mycket skäl der-
till, som att ge lika många skillingar åt en
stursk hållkarl eller en sömnig skjutsbonde
hos oss. Min Peon och jag blefvo också re-
dan första dagen så goda vänner, att han till-
böd sig åter ledsaga mig då jag kom tillba-
ka; och lofvade jag honom, att genom Bode-
g u e r e n i Juntas låta honom veta, när jag tänkte
återvända. Detta skedde också; och hade jag
tvenne månader derefter det nöjet att se
min gamle Peon med samma sadel komma
mig till mötes i Zeia, för att återföra mig till
Juntas. Det var en liflig medelålders karl,
med en ljus smutsgul hud, raka men mjuka
svarta hår, stora mörka och qvicka ögon, hvil-
ka stodo i en fullkomlig harmoni med den
liflighet och vighet, som utmärkte alla dess
rörelser. Dess magra figur var nära tre
alnar lång, bredaxlad och smärt, med armar
och ben, som skulle vara passande vid en
föreläsning i Myologien, och dessutom ett par
vådor, som med skäl skulle uppväcka en bal-
hjeltes afund. Då jag frågade honom hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
