Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Nedresan till Kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
sten klar, luften var frisk, och nattens regn-
drpppar glimrade ännu i gräset. Både vädret
och den omgifvande naturen h a d e , med ett
ord, någonting liksom påminnande en Septem-
b e r - m o r g o n i södra Sverige; och de glada
tankar deraf uppväcktes på h e m m e t , till hvil-
ket resan nu egenteligen börjades, åtföljdes
snart af de reflexioner som hopa sig på en re-
sande, då han lemnar ställen, dem han för
sin stora aflägsenhet troligen aldrig mera får
återse. E h u r u kort dess vistande derstädes
varit, och ehuru svaga de förhållanden voro,
i hvilka han stått till invånarne derstädes,
har han ändå någon tid lefvat der, och ura-
gåts med menniskor, från hvilka han nu för
alltid aflägsnas. E n sådan afresa är i detta
afseende ej olik ett långsamt igenstängande
af en stor p o r t : för livarje steg man aflägsnar
sig, och för hvarje föremål som bakom för-
svinner, dragés den närmare igen, till dess slut-
ligen, med den sista synliga punktens för-
s v i n n a n d e , den smäller i lås, och på samma
gång utestänger den resande från det lemnade
stället. Den kan möjligen uppläsas igen, ty
ödet har nyckeln, och dess nycker äro oberäk-
neliga ; men vid sådana fall som delta sak-
nar en dylik förmodan nästan all sannolik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
