Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Nedresan till Kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
här det nu af med både mulåsna och ryttare
så långt vägen räcker, alldeles som utför en
kälkbacke, med den skillnad likvisst a t t , oni
hela equipaget dessförinnan stjelper ikull,
man icke kan skjuta skulden på ryttaren,
Ii vilken härunder gör bäst att förhålla sig helt
och hållet passiv, och med lösa tömmar samt
från stigbyglarne lediga ben, i all köld afbi-
da utgången. Vid foten af berget mötes man
tilläfventyrs af en djup canelon eller liålväg,
h v a r s höga väggar icke tillåla något afvikande
från den mellan dem liggande lösa valtenfulla
lermassan, livilkén genom det ständigar tram-
pandet antagit utseende och natur af en tjock
lervälling, eller kanske rättare en tunn gröt,
genom hvilken mulåsnan nu måste företaga
sin passage. Då den 1111 understundom är så
d j u p , att det deri nedsjunkna djuret börjar
befinna sig i förlägenhet antingen det bör
simma eller blott vada, så kan man göra sig
en föreställning om huru behagliga dess der-
under osäkra rörelser äro för den ofvan-
på sittande ryttaren, hvilken ingen mensklig
makt kan garantera för den obehagligheten,
att genom mulåsnans fall se sig försatt i sam-
ma amfibiska ’förlägenhet. Sedd ofvanilrån är
mulåsnan nu ej olik en i tjock grädde arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
