Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Nedresan till Kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
fcörjade kort derefter i ostörd glans sitt från
horizonten brådskande tåg upp till Zenith,
livarest den, fördunklande alla omgifvande
stjernor, med välbehag speglade sig i den
stilla Magdalena-floden, på hvilken den en-
samma Canoten så tyst nedflöt med ström-
men, och så sakta smög sig förbi de hvita
sandbankarne eller de mörkgröna stränderne,
att den liksom tycktes frukta att ohelga den
tysta naturens midnatts - andakt. — Det var
också någonting så högtidligt och stort i des-
sa tropiska månskens-nätter, att man hos oss
endast kan ha en aning derom under en
månfull och klar Augusti-natt. Under ett
]jumt lugn, hvilket till och med den lättaste
flägt skulle göra mindre förtjusande, och i
en atmosfer så ren och hög, att vissa stjer-
nor kasta ett månlikt sken på vattnet, upp-
går nu denna Solens motbild så klar och skön,
att den nästan tyckes vara dagens despot
sjelf, som sedan han iklädt sig en, dess lysande
rustning beslöjande, mantel, nu smyger sig
upp på sin thron, för att i denna förkläd-
ning emottaga mera hjertliga hyllningar af
den, nu af dess vanliga glans ej så förblän-
dade, naturen. Uppkommen till sin mid-
nattsthron öfverhöljer också den milda, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
