- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
28

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hm! — George funderade skarpt en kort
stund. — Ha vi en pålitlig person att skicka dit
ned? — Han pekade vårdslöst öfver skuldran bakom
sig.

Denna gång var det Brown, som sade: hm!

— Då reser jag, afgjorde George.

— Skulle ni vilja det? — Brown sprang upp
och tryckte förtjust hans hand.

— Hvarför inte? — Mer hann han ej yttra,
förrän fadern lade sig i samtalet.

— George, du är min ende son. — Den gamle
mannen darrade häftigt, och hans händer famlade
hjälplösa på bordet, liksom sökande ett stöd.

— Vår firma är också den enda för mig. Ett
nederlag för den är ett nederlag för oss alla tre, och
än mer, det är ett nederlag för vår nation, det
betyder, att yankeen blifvit öfvervunnen af en
centralamerikansk clown. Ty för mig är den där generalen
ingenting annat. Jag har inte mer än sett karlen,
men det var tillräckligt. Af hans yttre och af hvad
jag nu hört har jag bildat mig en mening om honom.
Det hvilar dunkel öfver historien, och åtskilligt synes
oförklarligt. Jag skall reda ut det, firmans värdighet
kräfver ett energiskt ingripande.

— Det är som taladt ur mitt eget hjärta,
utropade Brown. — Vore jag tio år yngre och litet
rörligare, skulle jag inte tveka en dag, utan packa
mina kappsäckar och resa dit ner. För öfrigt, gör
ni det inte, George, så ger jag mig af i alla fall.
Det där om firmans värdighet träffade pricken.

— Eftersom jag är den yngste, reser
naturligtvis jag, svarade George lugnt. — Den saken kan
betraktas som afgjord. — Bli inte ledsen, far, men det
är nödvändigt.

Den gamle herrn gjorde en afvärjande åtbörd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free