Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exempelvis möjligheten af »Costa Negras eröfring»,
som Harrison senior uttryckte sig, skulle
korrespondenten finna den helt naturlig. Allt var enligt hans
förmenande utförbart. Hvad den ene var i stånd
att göra för sin tidning förmådde också den andre för
sin affär. George log bredt och såg upp. Han mötte
Browns rödbrusiga ansikte, öfver hvilket ett bekymradt
uttryck hvilade.
— Hm! hostade Brown, som hela tiden
uppmärksamt betraktat sin unge följeslagare och lagt
märke till hans tankfullhet. — Ni tvekar väl inte,
George?
— Inte alls, men jag ber er om en sak. Nämn
ingenting om det vi nu hört för min far. Alltsammans
är all right, begriper ni.
— Godt! Är ni färdig?
— Ja, nu kunna vi gå.
De betalade och aflägsnade sig. Under gåendet
stötte Brown sakta till Georges armbåge.
— Titta liksom händelsevis åt vänster.
Därborta sitter gamle Hooper och tuggar.
George kastade en blick åt det anvisade hållet
och upptäckte en liten mager man, hvilkens vakna
ögon lurande följde dem.
— Han har sett oss, långt innan vi märkte
honom.
— Den mannen har alltid haft ögonen med sig.
Jag undrar, om han gifvit akt på vårt samtal med
Peters? Jag säger det uppriktigt, min gosse, jag
känner mig aldrig riktigt lugn i den gamle räfvens närhet.
Mellan Georges ögonbryn framträdde det djupa
vecket tydligt. Han nickade kort och energiskt, innan
han sade:
— Se nu inte spöken midt på ljusa dagen!
— Jag kan inte hjälpa det, jag har aningar,
obehagliga aningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
