Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herrarna däremot befunnos med få undantag insnörda
i lysande uniformer, hvilkas rika guldbroderier gåfvo
bärarna en stel och tvungen hållning.
När George trädde ut i bankettsalen, bländades
han af den strålande belysningen. I de väldiga
kronorna brunno hundratals vaxljus, och sådana
sutto äfven i långa rader utefter väggarna. Frånsedt
värmen, som af dem ökades nära nog till olidlighet,
företedde salen en festlig anblick. Halfva golfytan
var tydligen reserverad för de dansande, och tills
vidare uppehöllo sig gästerna på den andra hälften.
Damerna sutto i större eller mindre grupper på
framflyttade stolar, mot hvilkas ryggstöd deras
kavaljerer stödde sig underhållande en liflig konversation.
Solfjädrarna voro i ständig rörelse, och blickarna
korsade hvarandra.
Vid sitt inträde anslog George antalet af de
närvarande till tre hundra personer. Efter honom
strömmade oupphörligt nya gäster in, och den unge
mannen förmodade, att trängsel snart skulle uppstå.
Han befarade, att stämningen skulle störas däraf.
Men till sin förvåning såg han, att ju flere gäster
som anlände, desto gladare visade sig alla. George
drog sig åt vänster och tog plats i ett af salens
hörn, dit endast några få gäster ännu funnit vägen.
De allra flesta veko regelbundet af åt höger och
hälsade med lifliga åtbörder och höga utrop de redan
anlända. Endast några få stannade tveksamma strax
innanför dörren och läto sedan med tydligt visad
motvilja skjuta sig åt vänstra sidan.
Medan George undrade öfver anledningen till
denna uppdelning, berörde någon hans ena armbåge.
— Señor Harrison!
George såg åt sidan och igenkände den officer,
som öfverbringat bjudningsbrefvet. Han hälsade
förbindligt, ty han hade redan lärt, att man i Costa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
