Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bullrande röster frågade något vid porten, och en skara
karlar sprungo brådskande uppför trappan. George
stod vid dörren till korridoren, som han låst.
— Ert namn, min herre? hviskade främlingen.
George nämnde det.
— Felipe Quiroga skall aldrig glömma, hvad
han har George Harrison att tacka för. Señor, glöm
inte ni heller mitt namn! Jag har många vänner,
och man vet aldrig, hvad som kan hända. Allra
minst i Costa Negra nu för tiden. — De äro uppe
i korridoren. — Med er tillåtelse tager jag utom
revolvern äfven det här patronpaketet. Farväl, señor
Harrison!
De båda männen växlade en snabb och kraftig
handtryckning. Därpå skyndade Quiroga ut på
balkongen, lyssnade ett par sekunder nedåt gatan,
klättrade sedan öfver räcket och sänkte sig på
armarna. George förnam en lätt duns, då han
hoppade ned.
Nästan omedelbart därefter bultade en
knytnäfve mot dörren till hans rum, och en sabel
hördes skramla.
— Hvem där! ropade George och kastade snabbt
af sig frack och väst för att gifva sig sken af att
redan långt förut ha ämnat gå till sängs.
— Öppna bara! ropade någon.
— För tusan, hvad är det för brådska. —
George gäspade ljudligt och brummade ett misslynt:
jag hinner väl, när knytnäfven började förråda stor
otålighet.
Samma officer, som framfört bjudningen till
presidentens bal, trädde in, så snart George låst upp.
Efter honom kommo tvenne soldater med hvar sin
lykta.
— Ni är ensam, sade officeren, när han sett sig
omkring i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
