Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Gör det, mr Harrison! uppmanade Palmasso.
— Inrikesministern är alltid tillmötesgående.
— Ja, jag skall som sagdt tänka på saken.
— Vill ni låta servera mig en första frukost här
uppe?
— Med nöje! — I stället för att aflägsna sig,
som George väntat, att han skulle göra, kom
öfverkyparen ytterligare ett steg närmare.
— Är det något ni vill?
— Blif inte otålig, mr Harrison, men jag skulle
gärna önska veta, hur länge ni stannar.
— Jag är själf ganska nyfiken på den saken,
Palmasso. När jag får det, klart för mig, skall jag
genast underrätta er.
— Åh, för all del! — öfverkyparen bugade sig,
och hans ögon föllo därvid liksom händelsevis på
revolvern, hvilken George låtit ligga kvar. — Ett
utmärkt vapen, mr Harrison.
— Ja, svarade George vårdslöst. Absolut säkert
på femtio meters afstånd.
Palmasso tog ofrivilligt ett steg åt sidan, som
om revolverns åsyn väckt något obehagligt minne
hos honom.
— Skjutvapen äro sällan tillförlitliga, sade han
och höjde på axlarna. — De bullra och blixtra.
Jag föredrar knifven, med den arbetar man tyst
och säkert.
George såg skarpt på honom, hans ord tycktes
innehålla en hotelse. Men Palmasso stod lugn och
oberörd, och det var i lätt samtalston han fortsatte:
— Hörde ni inte ett par skott här utanför i
natt, mr Harrison?
— Jo, visst. Kan ni säga mig, ifall någon blef
träffad?
— En stackars polissoldat... i skuldran.
Brottslingen kom tyvärr undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
