Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allesamman. Och sergeant Jeronimo borde arkebuseras,
för att han lät honom slippa undan.
— Señor, jag ber er! — Officern pekade öfver
axeln på George.
— Ja, jag ser, jag ser. För mig nu till er
herre!
Officern hviskade något i generalens öra, och
denne vände sig om för att uppmärksamt granska
George.
— Nej, hvad säger ni, utbrast han och tog i
vredesmod ett par steg mot George, som lugnt mötte
den hetsige generalens blickar.
Officern hindrade sin förman från en oöfverlagd
handling genom att gripa tag i hans sabelkoppel och
hålla honom tillbaka. Den öfverordnade spottade en
svordom i hans ansikte och gick med knutna händer
och flammande ögon in till señor Naguiera. Att han
icke lugnat sig, hörde George på den högljudda
dispyt, som genast började föras därinne. Det dröjde
ungefär tio minuter, innan generalen, fräsande som
en fuktig fyrverkeripjäs, sprang genom rummet och
störtade utför trappan.
När han aflägsnat sig, blef det ändtligen Georges
tur. Han fann inrikesministern sittande bakom ett
stort bord, belamradt med kartor och papper.
— Hvarför har ni egentligen kommit hit, unge
man? började Naguiera vresigt.
George svarade ej, utan iakttog en afvaktande
hållning. Han ansåg sig känna ministerns
skådespelartalang och lade ingen särskild vikt vid hans
bryska sätt.
— Och hvarför befattar ni er med det, som ej
angår er? fortsatte ministern i samma ton.
— Hvad den första frågan beträffar, torde ingen
bättre än ni själf känna anledningen till min härvaro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
