- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
139

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna oöfverlagda rörelse, nu fick han plötsligt något
annat att tänka på, ty en hand sträcktes fram ur
mörkret och famlade efter hans strupe. Kapten
Paco hostade alltjämt och hängde tungt fast vid
Georges högra arm. Den unge mannen, som anade
en fara, slet sig loss ifrån honom och tog stöd mot
väggen för att ha ryggen fri. Nästa sekund störtade
två eller tre karlar, som hållit sig gömda någonstädes,
öfver honom. Till Georges lycka stod officern i deras
väg, och det var honom de anföllo.

— Millar demonios! flämtade kaptenen — hvar
har ni era ögon, Jeronimo?

— Hvad nu... är det ni, kapten? utropade en
förundrad röst. — Lyktan, gossar!

Skenet från en blindlykta lyste plötsligt upp
gränden. Det visade angriparna, hvar deras officer
fanns, men äfven George erhöll ett begrepp om
ställningen. Han räknade sex karlar, hvilka bildade en
halfcirkel kring honom, med kaptenen var det således
sju fiender. Han stod med revolvern i handen och
siktade på den närmaste, som snabbt drog sig undan
det farliga grannskapet.

— Carramba, han är beväpnad, mumlade karlen
häpen.

— Ingen fara, skrattade den, som blifvit kallad
Jeronimo och i hvilken George tyckte sig igenkänna
samme mulatt, som så närgånget granskat honom i
inrikesministerns väntrum. — Framåt, alla på en
gång!

George sköt, och revolvern klickade. En
hånfull skrattsalva svarade, när hanen slog ned på den
tomma patronkammaren. George tryckte af ytterligare
två gånger, och endast det svaga klickandet förnams.

— Palmasso... tänkte George. Han hann icke
fortsätta, ty de sex karlarna störtade öfver honom.
Genom en skickligt måttad spark och tack vare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free