Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luft. Efter två steg skulle det ej vara möjligt att
förbli osedd längre.
Nästan samma ögonblick bröts tystnaden af
skottet från Cox’ revolver. Fastän George ej gjort
annat än väntat därpå, blef han fullständigt
öfverraskad. Det oaktadt hann han iakttaga, hvad som
nu följde. Negern vacklade ett steg åt sidan och
föll framstupa. Trädgrenen i hans hand fräste ett
ögonblick mot den fuktiga marken och slocknade.
Medan detta tilldrog sig, stannade de fyra karlarna,
utan att veta, hur de borde handla. En lutade sig
öfver negern, de tre andra stirrade som förhäxade åt
den sida, hvarifrån Jim Cox störtade fram. Han tog
ett vigt språng öfver den sårade fackelbärarens kropp
och försvann i mörkret längre ned. Då återvann
George besinningen, tog kallblodigt sikte på karlen
med den brinnande trädgrenen och sköt.
Allt hade skett under loppet af fem, sex
sekunder, men när han sedermera i minnet genomgick
nattens händelser, fann George det otroligt, att längre
tid ej åtgått. Hvarje liten detalj stod så klart för
hans medvetande, och hvarje särskildt moment af en
handling var för alltid inpräglad i hans hågkomst,
till det ögonblick, då han började springa för lifvet.
Sedan funnos luckor, hvilka han icke ens sökte fylla.
Hvad han erinrade sig var, att han känt luften kyla
sitt ansikte under det häftiga springandet. Men ifall
den karl, på hvilken han skjutit, stupat eller icke,
förmådde han ej säga. Lika litet visste han, hvad
de tre öfriga företagit sig. Han hade en dunkel
föreställning om, att höga rop ljudit långt uppe i
gränden, att lyktor och bloss oväntadt börjat glimma på
flera ställen, och att ljudet af brådskande steg följt
honom ett stycke.
George stannade först, då Jim Cox med ett
kraftigt grepp hejdade honom och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
