- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
153

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Er sak står förtvifladt illa, Harrison, inföll
Jim Cox. — Jag känner litet till gossarna här och
kan intyga, att er förmodan är riktig. En amerikan
går i regeln fri, officiellt vågar man sig inte på honom,
men ett rån på en bakgata är ju i och för sig
ingenting ovanligt vare sig här eller annorstädes. Ni ser
ju att hela staden är så godt som utdöd efter mörkrets
inbrott. Ett rån arrangeras lätt, och gruffar vår
beskickning, skaffar man sig strax en stackars sate,
dömer och hänger honom för brottet. Så är den
saken slut och rättvisa skipad. — Jaså, det är
Naguiera, som siktar på er. Då kunde ni lika gärna
gifvit er i kast med Alcosta själf, det är inte farligare.

— Ni anser väl aldrig, att jag bör begifva mig
af härifrån?

— Att ni bör? Det är tvifvel underkastadt, att
ni någonsin slipper helskinnad ut ur landet. Naguiera
lär vara den värsta igel som finns.

— Åh, jag är heller ingen barnunge, svarade
George med en trygghet, som han likväl var långt
ifrån att känna.

— Anfäkta och regera! Jag tycker om den där
tonen, unge man, och fastän jag ännu inte sett ert
ansikte, känner jag mig dragen till er. En yankee
gör, hvad ingen annan vågar tänka. Det står fast.
Visste jag detaljerna i ert fall, skulle jag kanske kunna
ge er ett godt råd, men... Gossarna ha slutat
resonera där borta, ser jag. Vi få för vår del fortsätta
vårt samtal vid ett lämpligare tillfälle.

George såg bort mot hotellet. Dess port hade
nyss stängts, men truppen utanför densamma stod
kvar. Efter en kort stund gingo karlarna tillbaka
uppför gatan.

— Och nu? frågade George kort och
affärsmässigt, sedan det åter blifvit tyst.

— Nu är luften ren för en stund. Ni har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free