Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mycket bättre såväl för dem som oss. Men det
var också tänkbart, att jag lärt dem iakttaga
försiktighet, och jag beslöt att företaga en grundlig
rekognoscering. När månen gått upp, kröp jag vidare.
Fortfarande inte ett ljud. För att bli säker på min
sak letade jag mig ungefär fram till stället, hvarifrån
jag skjutit på morgonen. Den lilla röjningen med
vår första lägerplats låg öde och tom. Jag vågade
mig ut och fann snart det lilla, som var kvar af
våra tillhörigheter. Doktorns instrument voro borta,
men efter en hastig undersökning hittade jag några
orörda konservdosor. Slynglarna hade tagit en del
och lämnat resten. Nu är det inte otänkbart, att
doktorn genom sitt noggranna öfvervakande styrkt
dem i deras uppfattning om föremålens stora värde.
Jag kunde inte annat än skratta åt deras misstag,
men det var intet muntert skratt, det behöfver jag
väl ej säga er. Det bästa under nuvarande
förhållanden var emellertid, att de försmått matvarorna.
Jag samlade ihop cirka åtta, tio dosor och gick
tillbaka.
Strax före dagbräckningen klättrade jag ånyo
öfver den kullfallna stadsmuren och gick inåt staden.
Jag beräknade att vara hos doktorn om en
halftimme och gjorde mig ingen brådska. Men när jag
gått en bra stund, började jag draga öronen åt mig.
Hade jag icke tagit miste alltför mycket, borde jag
redan varit framme. Men ingenting antydde, att
jag befann mig i närheten af den plats, där jag
omsorgsfullt makat klängväxterna till rätta öfver
ingången till salen, hvarest doktorn låg. Jag slog mig
ned och inväntade dagsljuset, det var nog säkrast,
tänkte jag.
Hur det var, måtte jag ha slumrat in en stund
i ensamheten, ty när jag åter öppnade ögonen, stod
solen ganska högt på himmelen. Jag sprang upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
