Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än voro på ytan, var kärnan i dem fast och hård.
Och han hade ej nöjt sig med ytan, utan borrat och
bändt i den fasta kärnan. Hvarför hade han
dessutom tagit dessa flisor och stycken med sig? Ty
hur jag än sökte i mossan eller på marken, hittade
jag ingenstädes en sten så stor som miu tumnagel.
Allt var omsorgsfullt hopsamladt och därefter
bortfördt. Feberyrseln förklarade det måhända. En man,
som handlade under dess tryck, kunde tänkas ha
gjort det. Som jag inte ville inlåta mig på vidare
funderingar i denna underliga omgifning, beslöt jag
att tro det. Men den gröna dagern, den
oföränderligt djupa tystnaden och den orörliga stillheten voro
allesamman ägnade att framkalla besynnerliga tankar.
Jag kände, hur de kommo krypande och smögo sig
på mig.
På kvällen andra dagen var jag rädd. Jag hade
klart för mig, att en hemlighetsfull varelse tassade
omkring på den döda stadens gator och lurade
bakom hörnen. De stenflisor, som brutits loss på
tio olika ställen, voro lika många varningar. Man
ville ha mig aflägsnad, skrämma mig. Men jag
lofvade mig att inte öfverge min vän. Nu om
någonsin skulle det spörjas, hvilken karl Jim Cox var.
Därmed höll jag bössan färdig och gick vidare igen.
Och bäst det var, brast jag i skratt. Jag fick för
mig, att någon eller några af Palmassos slynglar
ströko omkring i staden. Mig önskade de så långt
vägen räckte, därför undveko de mig. Men doktorn,
som bar plånboken på sig, sökte de. Så snart den
tanken uppstått hos mig, blef jag lugn och kall igen.
De voro inte fler än åtta, och jag ansåg mig god
nog att sköta ett dussin dylika skälmar. Jag önskade,
att de varit inom skotthåll, så att vi fått börja
bataljen.
Men det var dödstyst. Icke ett blad på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
