- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
200

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på sina ställen ända till fingerstjocka ådror. Att göra
en någorlunda riktig beräkning öfver kvantiteten var
otänkbart. Han hade sett, att det fanns guld
öfverallt i berget, att andra gångar ledde djupare in i
det och att schakt sprängts på flera ställen.

Sedan han fyllt fickorna med prof af olika slag,
letade han sig ut igen. Han snafvade öfver
trädstammarna, som fordom användts till rullar, då de
lösbrutna stenblocken släpades ur grufvan, han tornade
mot hörn och kanter och tumlade slutligen fram i
dagsljuset. Med lampan ännu brinnande i ena
handen och oljekruset i den andra, skyndade han till
salen, där han arbetade och dit han visste, att jag
skulle komma. Han ägde intet begrepp om tiden
och tänkte knappt på annat än sin upptäckt. Och
så på att han måste göra en ny karta färdig.

Drifven af ett rastlöst verksamhetsbegär,
tecknade han kartan öfver staden och utprickade
grufvans läge. För att strax kunna göra sina
anteckningar bar han ständigt några reservoarpennor i
bröstfickan bredvid anteckningsboken. — Jag bär hans
karta i min ficka, men det förundrar er väl inte, om jag
tills vidare behåller den för mig själf. — Sedan
undersökte doktorn sina fynd. Det var intet tvifvel
därom, kvartsen från grufvan innehöll guld i ännu
större mängd än stenblocken i stadens byggnader.

Jag stod där med bössan under armen och
stirrade på min följeslagare. Döden hade märkt
honom. Det tjänade till ingenting att söka intala
sig motsatsen, fast han talade med lif och lust om
sina förhoppningar. Han hade en ung hustru och
en liten son där borta på andra sidan hafvet, och
han drömde för deras räkning. Så vände han
tillbaka till guldet igen. Det var vetskapen om dess
förekomst, som skänkte honom krafter att tala och
drömma. Ifall jag tviflat, skulle hans säkerhet ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free