Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det kände jag. Om det var de sista dagarnas
sinnesrörelser eller vattnet, som jag druckit, vet jag inte.
Men benen skälfde under mig, och jag gick som i
sömnen. Ut ur staden och uppför sluttningen, öfver
hvilken vi kommit dit, släpade jag mig. Vidare in
i urskogen och till röjningen med lägerplatsen. Mina
tinningar bultade, och jag talade långa ramsor högt
för mig själf, utan att veta, hvad jag sade. Och
så bäst det var kastade jag mig handlöst på marken
och ropade: — jag ger det tusan — alltsammans!
— Det minns jag.
Hur länge det dröjde, innan jag vaknade, är
mer, än jag vet. När jag öppnade ögonen, mötte
de först ett tak af färska trädgrenar och, då jag
vred hufvudet litet åt sidan, en indianska, som satt
orörlig vid min sida. Jag sade något, men hon
förstod mig ej, utan ropade på en gammal hvithårig
indian. Karlen talade spanska, och jag gaf mig i
språk med honom.
Han och hans dotterdotter, flickan bredvid mig,
utgjorde de enda kvarlefvande af en fordom
talrik stam, som alltid hållit till i skogen. Från en
skyddad plats hade de båda åsett mitt och doktorns
nappatag med Palmassos folk. Spanjorerna, som
ständigt jagat skogsindianerna likt vilda djur,
betraktade de som sina dödsfiender. De voro också
mina, alltså var jag deras vän. När Palmasso och
hans folk gifvit sig af efter väl förrättadt ärende —
det gläder mig, att deras byte icke blef synnerligen
stort — hade indianen och hans dotterdotter hållit
ögonen på oss från skogen. Att beträda stadens
gator förbjöd dem deras vidskepelse. Det var
förbannad mark, endast gastar och onda andar funnos
där, påstodo de, och det var omöjligt att taga den
föreställningen ur deras hufvuden. Enligt en
gammal legend, som de troget bevarat från släktled till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
