Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jim Cox såg frågande på sin oböjlige åhörare.
Därefter fästade han blickarna på de bägge påsarna,
hvilka ännu lågo kvar på bordet mellan dem. När
George fortfarande bibehöll sin afvisande tystnad,
sporde han lågmäldt:
— Ni inbillar er väl inte, att jag tagit miste?
George höjde liknöjdt på axlarna.
— Jag hoppas, att ni inte gjort det.
— Ge er tusan på det, Harrison! Någonstädes
där borta ligger guldet och väntar oss. Hör ni, jag
använder samma form som Martin Müller— oss!
George lutade sig mot stolens ryggstöd. Han
märkte, att Cox var säker på sin sak. Nej, det var
intet tvifvel därom, denne senige äfventyrare kände
en hemlighet, som skulle kunna göra honom till
mångmillionär. Bländad slöt George ögonen en sekund.
När han åter öppnade dem, uttryckte de endast tvifvel,
ringaktning och likgiltighet. Det var tröttare än förut
han sade:
— Jag hör. Fortsätt ni!
— Hvad bjuder ni för upptäckten?
— Ingenting.
— Ingenting? Säg om det en gång till!
— Gärna. Jag bjuder inte en half cent för er
s. k. upptäckt.
Jim Cox behöfde en stund för att ordna sina
tankar. Därefter utbrast han:
— Men ni hör ju...
— Jo, för all del, afbröt George. — Skrik bara
inte så högt!
— Det har ni rätt i. — Jim Cox flyttade sin
stol närmare George och lutade sig mot honom. —
Alltså frågar jag, är ni med om affären?
— Nej.
— Inte! — Jim Cox sprang upp och stirrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
