Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herre, hvilkens frackuppslag pryddes af tre
miniatyrordnar. Den gamle herrn studsade, synbart
öfverraskad vid åsynen af George. Han gjorde sig ärende
förbi dennes plats, men vände strax om och styrde
kurs på den unge mannen.
— Señor Harrison, om jag ej misstar mig,
började han artigt.
George svarade ja och inväntade nyfiket en
fortsättning.
— Tillåter ni, att jag tager plats?
— Med nöje! — George bibehöll sin reserverade
min och undrade inom sig, ifall detta samtal skulle
skänka den vägledning han sökte.
Den gamle herrn log älskvärdt.
— Ni känner inte igen mig, señor Harrison?
— Jag nödgas svara nej.
Den andre log öfverseende och presenterade sig.
— General Oloriz. — Därefter satte han sig
midt emot George- — Det var på presidentens bal
jag hade nöjet att se er.
George böjde samtyckande sitt hufvud, han
ämnade ej bestrida det.
— Det var många gäster, sade han endast.
— Det oaktadt hade jag hoppats, att ni lagt
märke till mig. Vi voro endast några få, som stodo
för oss själfva bredvid señor Quiroga.
George blef hastigt intresserad.
— Ni var en bland dem?
General Oloriz log och jakade med en rad
energiska nickningar.
— Jag smickrar mig med att vara en af Felipe
Quirogas bästa vänner. — Han såg sig snabbt omkring
i salen och hviskade: — Jag har något att säga er.
— Anser ni platsen mindre lämplig?
— Alldeles. Vi äro visserligen ensamma för
ögonblicket, men... ja, ni förstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
