Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmåga. Tyvärr — han höjde beklagande på
axlarne — är vår förmåga i detta afseende ringa. Vi
ha endast våra sympatier och välönskningar samt
det råd, jag tagit mig friheten gifva er. Det är under
nuvarande förhållanden det bästa.
— Hm! hostade George. — Jag hade föresatt
mig att stanna.
— Det vore i högsta grad oklokt, señor.
— Hvart anser ni då, att jag bör styra kosan?
— Norrut, till Felipe Quiroga. Han är den
ende, som kan skänka er verksamt bistånd. Funnes
ett fartyg i hamnen, vore det naturligtvis säkrast att
gå ombord på det, men enligt hvad jag inhämtat,
väntas intet sådant på länge.
— Och hur skall jag då komma till señor
Quiroga?
— Härifrån med järnvägen till San Antonio.
Sedan till häst vidare mot norden. Jag kan som
sagdt inte råda er till annat än att hellre i dag än
i morgon fly härifrån.
— Jag är synnerligen tacksam för... George
stannade och vände sig mot dörren, ty en nyckel
sattes skramlande i dess lås.
General Oloriz reste sig från sin plats och såg
oroligt på George.
Innan denne hunnit säga något lugnande,
öppnades dörren, och Jim Cox trädde in. Han stannade
vid tröskeln och såg misstänksamt på besökaren.
— General Oloriz. — Min vän och kompanjon,
señor Cox, presenterade George.
— Aha, herrarna äro... hm!... två, stammade
den gamle herrn förvirrad.
— Tjänare! hälsade Cox familjärt. — Låt inte
mig störa!
— För all del! — Generalen befriade sin hand
ur Jim Cox’ grepp, ty denne hade genast fattat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
