- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
13

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvertygat sig att karbinen tappats utom räckhåll för
honom, lämnade han sin skyddade plats och
skyndade mot stationshuset. Det var ej otänkbart, att
Jim Cox önskade hans hjälp, ty det hade blifvit
oroväckande tyst där inne. Lansiären låg ined slutna
ögon och ena handen hårdt tryckt mot bröstet, mellan
fingrarna sipprade blod fram. George såg ned på
den sårade, när han gick förbi honom, och sade:
— Kvitt.

Karlens ansikte förvreds af en grimas, men han
svarade ej. George sprang in i byggnaden, vägledd
af en stämma, hvars för det mesta humoristiska
tonfall han redan lärt sig tycka om.

— Fördöme er, ni lilla onosliga puttefnask till
telegrafist, om jag gjorde rätt, förvandlade jag er
stofthydda till ett såll. Men man gör sällan eller
aldrig rätt här i världen. Ni har en fenomenal tur,
unge man!

George knuffade upp dörren till ett rum, som
han såg vara expeditionen, och steg in.

— Det är förmodligen en så kallad god gärning
att släppa er helskinnad, men... Jaså, det är ni,
Harrison, afbröt Jim Cox sig själf. — Kan ni tänka
er, den här lilla landsplågan har redan hunnit
telegrafera till San Antonio. När herrarna i vår hastigt
afdunstade eskort äro framme, mötas de af nyheten
om vår räddning. Jag inbillar mig, att de skära
tänder, så att det gnisslar, men det är också vår
enda tröst. Jo, som sagdt, den här lilla odågan satt
och knackade på apparaten, när jag hoppade in
genom fönstret där. Herrar amerikaner undsluppna
och en del annat, tillräckligt för att de där borta
skulle veta, hvad de ha att rätta sig efter.

— Hm! knotade George och slungade en
förgrymmad blick på telegrafisten, som satt på golfvet,
dit Jim Cox med ett knytnäfsslag förpassat honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free