Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET
ETT STRECK I RÄKNINGEN.
Barbastro, hvars namn Jim Cox kvällen förut
upptäckt på kartan, visade sig vara en liten smutsig
håla, hvars hufvudgata utgjordes af landsvägen, som
förde rätt genom samhället. Byggnaderna däri,
uppförda af soltorkadt tegel, lågo hopgyttrade på en
liten fläck och afskräckte en tillfällig besökare lika
mycket genom mängden af sopor och afskräde, hvilka
hopats utanför dem, som genom mörkret och fukten
inomhus. Posadan[1], som var belägen i stadens
utkant och ståtade med ordet »Hotel» öfver ingången,
skilde sig ej från omgifningen. Det var lika mycket
sopor i och utanför huset som öfverallt annorstädes.
När George och Jim Cox uttröttade efter en
tjugu timmars ridt stego af vid posadans
hufvudingång, rynkade den förre på näsan och såg
missnöjd ut. Den senare tycktes däremot ej märka något,
åtminstone visade han ej på minsta sätt, att
orenligheten och snusklukten besvärade honom.
— Middag... för fyra! kommenderade Jim Cox
och stack in hufvudet genom dörren.
En ung man, som antagligen förenade
matsalskyparens och stalldrängens båda befattningar i sin
person, reste sig sömnigt och kom fram till dörren
för att taga gästerna i skärskådande.
— Hästarna först, sedan husbönderna, sade Jim
Cox. — Är det stallet det där?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
