Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemytlig nick. — Nå, här finns väl fler än den där
sofvande oskulden. — Han gick till en dörr i rummets
bakgrund och öppnade den.
Innanför densamma satt en äldre man, hvilkens
drag röjde en omisskänlig likhet med kyparens, och
sof äfven han.
Jim Cox betraktade honom forskande en stund,
ty hans alltid vaksamma misstro nöjde sig sällan med
hvad han såg utan sökte alltid tränga djupare än
till ytan.
— Señor posadero[1], sade han vänligt.
Mannen svarade med en lätt och melodisk
snarkning.
Jim Cox upprepade sina ord litet högre.
— Señor Deside... eh... eh... är det inte...
inte ni? — Värdshusvärden hade öppnat ögonen så
mycket, att han urskiljde en person framför sig.
— Jo, det är jag, svarade Jim Cox älskvärdt. —
Hur står det till? God sömn, hva’? Det tillkännager
ett godt samvete. Hvad jag vill? Jo middag för
fyra.
— Fyra? — Värdshusvärden stirrade på gästen
med ögon, som ändtligen blifvit vidöppna. — Två,
menar ni, undslapp det honom. Omedelbart därpå
bet han sig i läppen, förargad öfver sin oförsiktighet.
— I värsta fall nöja vi oss därmed, förklarade
Jim Cox, som hvarken tycktes ha hört eller begripit
någonting.
Värden sneglade misstroget på honom, men då
han mötte en blick fylld af idel välvilja, lugnade han
sig strax.
— Skall ske, señor!
I detsamma hördes slammer af porslin och
knifvar från matsalen. Kyparen, som sofvit så lugnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
