Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi stanna öfver natten, förklarade Jim Cox.
— Det bästa rummet för vår räkning.
En sekund inbillade sig George, att ett belåtet
leende krusat kyparens läppar, men när han såg
närmare efter, satt karlen lika sömnig och butter som
vanligt på sin plats. Den unge mannen förmodade,
att han misstagit sig.
— Två rum, menar ni väl, sade kyparen
långsamt.
— Nej, ett. Vi båda äro alldeles för goda vänner
att kunna skiljas åt ens en halftimme.
Kyparen gjorde en ansträngning liksom för att
fatta. Värdshusvärdens snarkningar hade oväntadt
upphört.
— Ett rum med två sängar, fortfor Jim Cox och
talade mycket långsamt liksom för att riktigt
tydliggöra sin mening.
— Det finns inte, svarade kyparen snäsigt.
— Då återstår ingenting annat än att genast
resa vidare, sade Jim Cox utan att visa någon
nedslagenhet däröfver.
Kyparen höjde vresigt på axlarna antydande, att
han gjort hvad han kunnat.
— Pedro! hördes plötsligt värdens röst från
rummet bredvid. — Hvad är det?
— Herrarna ämna rida igen.
— Godt! — Omedelbart därpå ljöd en ny
snarkning.
Jim Cox hade anlagt en min, som George
omöjligt förmådde tyda.
— Hm, skall gå och se på hästarna en gång
till förklarade Cox och aflägsnade sig.
George tände sin tredje cigarr. Kyparen slöt
ögonen och somnade, och värdshusvärdens snarkningar
ljödo åter jämna och höga.
Då Jim Cox återvände, var han på nytt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
