Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jim Cox rynkade ögonbrynen, George fingrade
på sin revolver.
Skälfvande och med stora svettpärlor i ansiktet
betraktade kyparen de båda männen.
— Norr ut, pustade han.
— Vi ha dem framför oss. Karlen talar sanning
af det enkla skälet, att han är för rädd att ljuga.
Du hörde händelsevis inte lansiären yttra något om
sina eller kamraternas planer, då han var här? vände
han sig åter till den skräckslagne kyparen.
— Señor...
— Visa honom ett par dollars, Harrison! Jag
tycker karlen ser ut att vara af en mer
lätthandterlig sort.
Georg tog fram några mynt, och kyparens
ansikte erhöll vid deras åsyn litet högre färg.
Jim Cox räckte fram pengarna mot honom med
den vänstra handen, i den högra höll han revolvern.
— Välj! sade han. — Ja, titta noga på slantarna,
min gosse! De äro äkta och gångbara öfverallt. —
Han höll dem tätt under kyparens näsa, och denne
smackade ofrivilligt med läpparna. — Friska inte de
här silfverfåglarna upp ditt minne?
Kyparen såg från den ene till den andre af de
båda männen. Deras ansikten uttryckte järnhård
beslutsamhet, särskildt syntes den yngre hotfull
och kall.
— Sex eller åtta leguas hitom Riofontán går
vägen genom en djup hålväg, började han brådskande
och med sänkt röst, liksom angelägen att ingen mer
än de båda resande skulle höra honom. — Kapten
Desiderio, ifall ni känna honom...
— Ingenting vidare, inföll Jim Cox vårdslöst. —
Men det ser ut, som om vi en gång måste bli
bekanta.
— Jo, kaptenen och hans karlar vänta er där,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
