- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
39

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det är någon där, sade Jim Cox efter att ha
iakttagit fågeln. — De båda, som lyfte förut,
återvände till sitt träd. Det antyder, att karlen gifvit
sig af, troligen för att varsko de andra. Om en
halftimme, kanske litet senare, är han hos kamraterna.
Nu komma de, säger han. De där båda amerikanerna
äro do värsta tjurskallar jag någonsin sett. Vi ha
arrangerat en både nätt och treflig tågurspårning åt
dem, vi ha stulit deras hästar, och de begripa ändå
inte vår mening. Som ett par riktiga tjockhudingar
marschera de ändå vidare. Jag är säker, att om vi
lyckades skära knäsenorna af dem, så skulle de
fortsätta på händerna. Amerikaner är ett konstigt folk.
Tror ni inte att karlen säger någonting i den stilen,
hvad? — Han gjorde ett uppehåll för att invänta
Georges svar, men denne teg och höjde endast på
axlarna — Harrison, jag ser på er uppsyn, att ni
gärna vill skjuta till måls på en lansiäruniform. Ni
skall få det, fortfor Jim Cox ädelmodigt. — Gå en
femtio steg rätt åt höger och vik sedan af mot skogen.
Jag håller lika långt åt den här sidan. Ha ögonen
öppna, och låt mig alltid vara ett stycke före er. Jag
smickrar mig med att äga en viss vana vid sådana
här företag. När ni nått skogen, viker ni af åt
vänster och väntar mig vid vägen. Skulle ni få
höra ett skott från min bössa, så bry er inte om det.

Efter att ha afslutat sin långa harang föll Jim
Cox in i en halfspringande lunk, som snabbt förde
honom närmare skogen. Det sätt hvarpå han höll
bössan framför sig utvisade, att alla instinkter från
vildmarkslifvet nu väckts hos honom. Han kröp
ihop, drog ned hufvudet mellan axlarna och tycktes
verkligen äga en afsevärd förmåga att göra sin kropp
mindre. En kvart fortsatte han rakt fram och
började sedan oväntadt hoppa än åt den ena sidan, än
åt den andra. Ifall en fiende funnits gömd i skogen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free