Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag tar den högra sidan som förut, sade han
och satte sig i rörelse.
Jim Cox nickade och följde honom. Han synade
misstänksamt allt omkring sig, och lät ej något, äfven
om det föreföll aldrig så obetydligt, undgå sin blick.
Men skogen låg tyst, icke ens ett blad föll från träden.
En gång stannade Jim Cox plötsligt, som om han
ämnat kasta sig ned från vägen. Men han fortsatte,
då han fann, att det endast var en större fågel, som
bullersamt flög upp någonstädes.
Efter tjugu minuters rask marsch höjde marken
sig till en långsluttande backe. Jim Cox saktade farten
och tecknade åt George att ej låta ett ljud undslippa
sig, något, som den eljes tystlåtne unge mannen fann
alldeles öfverflödigt. Han svarade endast med ett
förstående och lugnande leende, hvilket Jim Cox mötte
med ett muntert grin.
När de på hvar sin sida af vägen kröpo uppför
sluttningen och endast hade ungefär ett par meter till
krönet, tecknade Jim Cox åt George att stanna och
förbli stilla. Själf vek han af åt sidan, så snart den unge
mannen efterkommit uppmaningen. Med iakttagande
af samma försiktighet, som han visat, då de trängde
in i skogen, gled Jim Cox från träd till träd för att
slutligen häjda sig på ett ställe, som lämnade fri
utsikt till andra sidan. Jim Cox hade en del af ravinen,
som den för tillfället uttorkade floden bildade, framför
sig. På den sida, där han låg, stupade sluttningen
brant nedåt och midt emot höjde sig en liknande
backe. Bägge sluttningarna voro ända från
flodbottnen och upp till krönet bevuxna med manshöga
buskar och lummiga ungträd.
— Hm! mumlade Jim Cox misslynt, då han
upptäckte, att vägen gjorde en skarp krök och
förlorade sig bland snåren tjugo steg längre ned. Hans
ansikte ljusnade emellertid, då han betraktade
sluttningen midt emot. Därför förde vägen snedt uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
