Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NITTONDE KAPITLET
BATALJEN I HÅLVÄGEN.
Jim Cox såg efter George en stund, sedan slängde
han bössan på axeln och trängde in i skogen
till vänster om vägen. Han småskrattade godmodigt
och illparigt, då han tänkte på, att han låtit George
taga den längre vägen.
— Det är ju så galet, det gärna kan vara, att skiljas
åt vid ett företag som detta, mumlade han. Men
Harrisson är den mest hetlefrade gåpåare jag träffat.
Därför ämnar jag vara framme strax efter sex och
fösa undan gynnarna där borta. Det skulle vara
mycket märkvärdigt, om jag inte ensam lyckades
knäppa en eller två och förmå de andra ge sig af.
Sedan antar jag, att de lämna oss i fred. — Jim
Cox skrattade ytterst belåten med sin förslagenhet.
Strax därpå blef hans skratt ännu hjärtligare. —
Hvad Harrisson skall springa, när han får höra
smällarna, utbrast han. Så svetten skall lacka af honom,
och så han skall svära af ilska öfver att komma
för sent. — Jim Cox nödgades stanna ett ögonblick
för att gifva sin munterhet utlopp. — Och hvad
han skall bli ovettig för att jag inte väntade. Oj
oj oj! Misstagit mig på afståndet, Harrisson, säger
jag. Kan inte hjälpa det, unge man. Aldrig gått
vägen förut, ser ni. Måste börja bataljen på egen
hand. Alldeles nödvändigt förstår ni. Natten snart
inne o. s. v. — Jim Cox lifvade upp sig med ännu
ett hjärtligt skratt, innan han på allvar anträdde
marschen genom snåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
