Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sida. Denna gång funderade Jim Cox ej, innan han
handlade. Med några viga språng förflyttade han
sig ut ur buskarna för att med en våldsam duns
placera sin kropp grensle öfver lansiären.
Karlen under honom skälfde till och öppnade
ögonen, men endast för att omedelbart sluta dem
igen. Stöten och öfverraskningen hade gjort honom
halft sanslös, men han hade likväl hunnit se det
triumferande leendet i angriparens ansikte och
knifspetsen, som hölls endast en tum från hans strupe.
— Stilla, min gosse, och framför allt inte ett
ljud! sade Jim Cox vänligt.
Lansiären insåg det gagnlösa i att ens tänka
på motstånd. Han öppnade ögonen till hälften och
visade med en skälfvande blinkning, att han
ämnade lyda.
— Det är rätt, sade Jim Cox. — Helt om!
Lansiären förstod utan vidare order och vred sig
rundt, så snart Jim Cox stigit upp.
— Händerna i kors på ryggen! kommenderade
den senare.
Lansiären hade efterkommit befallningen i
detsamma den uttalats.
Med remmarna band Jim Cox honom till händer
och fötter, släpade honom till ett träd och surrade
fast honom vid stammen.
Så där ja, min gosse, nu är du oskadlig tills
vidare. Men vare sig du tillåter det eller ej, ämnar
jag likväl stoppa igen din mun. — För detta ändamål
offrade Jim Cox en brokig silkesduk, som han plägade
bära kring halsen. När han placerat den öfver
lansiärens mun och gjort en säker knut i nacken var
han nöjd. — Nu tiger du en stund, antar jag.
Farväl, min gosse!
Jim Cox hade upptäckt en smal, nyligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
