Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allesamman skrifna af en annan än den, som fyllt
i själfva ordern.
Jim Cox kliade eftertänksamt skäggstubben på
sin haka.
— Hette han inte Velasco, den där herrn, som
skulle bli gubbens sekundant?
— Jo, jag tror verkligen.
— Men Telesforo Morán står inte upptagen bland
de nio här?
— Nej, svarade George efter att ha läst alla
namnen.
— Det var stor skada.
— Jag hör, att ni syftar på något, Cox.
— Jag gör det, Harrison. Han var en treflig
gammal herre, riktigt i min väg. Utom det, att han
är så mager, att han ledigt kan krypa genom en
bösspipa och således bör anses lämplig att visa för
pengar, tyckte jag om honom för hans morskhet.
Ni gaf väl akt på, hur han tvålade till den där fete
kaptenen, som häktade oss. Gubben struttade
omkring i rummet som en argsint tupp och bröstade
sig och var ohöflig och rolig. Jag tycker om gamla
herrar med det humöret. Nu önskar jag verkligen,
att hans namn stått här bredvid de andras.
— Hvarför det?
Jim Cox knep listigt ihop ena ögat och fortfor:
— Märkte ni, att den gamle herrn uppförde sig,
som om han varit enväldig på den här sophögen,
som de kalla stad? Kaptenen körde inte ut honom,
neej då, han aktade sig allt. Han försökte tvärtom
visa sig artig och undfallande, fast han inte ägde
särskild färdighet i den vägen. Han tog emot
utmaningen bara för att bli af med de där herrarna, som
voro i gamla don Tupps sällskap. Soldaterna flinade
högt ute i gången, och kaptenen låtsade helt
beskedligt att inte höra det. Sådant är ganska upplysande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
