- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
97

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

häktat oss på en anklagelse, som det inte tar fem
minuter att gendrifva. Det här är en nödfallsutväg,
som kaptenen tvingats tillgripa, medan han uträttar
sitt egentliga uppdrag. Han vill bli af med oss en
tid bortåt, och som vi befinna oss i Costa Negra, där
allting är möjligt, har han lyckats tills vidare. Men
en lögn blir ändå en lögn. Det enda förargliga vore,
om man på fullt allvar glömde bort oss. Det är inte
otänkbart, att man försöker det knepet.

— Å, jag skall nog veta att göra mig påmind.

— Godt och väl, Harrison, men jag litar mer
på don Telesforo än er den här gången. Han äger
rörelsefrihet, han, medan vi för ögonblicket äro
hindrade att företaga något. Nå, för att återkomma till
min teori. Don Desiderio vill till hvarje pris bli af
med oss och om möjligt få tillbaka arresteringsordern.
Själf vågade han inte visa sig, men myndigheterna
på platsen voro skyldiga att lyda honom, och de
lydde. Entusiasm visade emellertid hvarken kaptenen
eller hans manskap. Då skulle ni sett en utlänning
huggas i hufvudstaden. Det hade varit ett stort
nummer där, medan hvad regeringen gör här bara
retar alla utan undantag. Det är hvad jag redan
märkt.

— Ni pratar rätt mycket, Cox. Men det hindrar
inte, att ni emellanåt säger något.

— Ni börjar begripa, hör jag. Då behöfver jag
inte säga mer. — Jim Cox lade sig makligt till rätta
på bänken och slöt ögonen för att sofva en stund.

George gick tankfull af och an i cellen.

— Minsann tror jag inte ni har rätt, sade han
efter en stund.

Jim Cox öppnade ena ögat till hälften och nickade
ett sömnigt bifall.

— Tag er en lur! uppmanade han. — Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free