Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGOTREDJE KAPITLET
DON DESIDERIO FÖR SISTA GÅNGEN.
Åtta hästhofvar klapprade mot den hårda vägen.
Mörkret var ogenomträngligt, och endast genom
hörseln var det möjligt att sluta till, att tvenne
ryttare trefvade sig fram genom natten.
— Förargligt att månen skall strejka just nu,
sade en misslynt stämma, hvars sjungande ljud och
vårdslösa uttal angaf, att den tillhörde Jim Cox.
— Lita på hästarnas instinkt och låt dem sköta
sig själfva, kom svaret från George Harrison.
Jim Cox brummade några otydliga ord och
försjönk i en tystnad, som han fann lika besvärlig
som onödig.
George däremot önskade helst af allt att lämnas
i fred med sina egna tankar.
Redo de raskt ett helt dygn skulle de
anlända till Quirogas hacienda före kvällen nästa dag.
Då skulle han erhålla visshet, få veta, hvad han
hade att hoppas eller frukta och ändtligen kunna
gripa sig an med sina planer. Och han behöfde
vissheten, ty hvad han hört och sett i Riofontán
hade varit föga uppmuntrande. De ägde visseligen
sin frihet igen, men den utgjorde blott en ringa del
af hvad George begärde.
— Den stackars kaptenen har förts till
sjukhuset. — Med dessa ord hade don Telesforo och
señor Velasco trädt in i cellen till fångarna. — Hvad
jag inte förmår fatta är, att jag träffade honom i
hakan, fast jag siktade på magen, tillade den förre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
