Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under resan, råkat i ovänskap med ångarens
befälhafvare. Emellertid förde de landstigna ifriga
underhandlingar med kaptenen om lasten, till hvilken de
påstodo sig vara ägare, men som kaptenen envist
vägrade att utlämna. Efter den första veckans
fåfänga prat hit och dit öfvertalade man ångarens
kapten att flytta fartyget från kajen och ut i hamnen.
Som han tydligen gripits af misstro till landet, staden
och inbyggarna, fann han förslaget godt och mottog
den lots, som skickades ombord. Att han en
halftimme därefter utan vidare lät kasta karlen öfver
bord berodde därpå, att denne till punkt och pricka
fullgjort sitt uppdrag och satt fartyget på grund.
Nedanför fortet fanns ett stenkummel liksom enkom
skapadt för strandningar ock skeppsbrott, och dit
hade lotsen mot en rundlig belöning af de landstigna
herrarne fört ångaren. Den satt så säkert fast, det
gärna var möjligt, men ifall man beräknadt att
därigenom mjuka upp befälhafvaren, visade det sig vara
ett misstag. Hade den gamle kaptenen förut endast
varit motsträfvig och misstrogen, blef han nu
oresonlig. Inför hela stadens befolkning, som samlats på
kajen och åsett det främmande fartygets
egendomliga manövrering, sade han på en mycket
besynnerlig, men till följd af gester och röststyrka likväl
begriplig spanska, att den costanegran, som
hädanefter sökte komma ombord, ögonblickligen skulle
skjutas. Ingen betviflade, att han menade
åtminstone hälften af hvad han sade, och ingen visade
minsta lust att aflägga ett besök på ångaren.
När man hunnit så långt i berättelsen, upphörde
skjutandet lika tvärt som det börjat.
— Vidare, señores! uppmanade Jim Cox. Han
stod som på nålar, men önskade likväl höra slutet
af kapten O’Connors äfventyr. Ty att det var
denne, betviflade han ej längre. — Ni berätta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
