Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Uppriktigt sagdt, är jag litet orolig just nu.
— För generalen? — Señorita Gloria smålog
öfverlägset.
— Inte så mycket för honom. Cox äger en
beundransvärd förmåga att helskinnad draga sig ur
obehagliga situationer. Men stora värden stå på spel,
och flera personers öde kan taga en olycklig
vändning, ifall han begår ett misstag.
— Han, som är så tapper!
— Det är just ett af hans lyckligtvis få fel.
Señorita Glorias stora ögon vidgades på nytt.
— Ni skämtar! Kallar ni tapperhet ett fel?
— Ja, svarade han som till ett barn, med
hvilket det ej lönar, sig att diskutera.
Åter rodnade señorita Gloria. Hon var på väg
att brusa upp, men behärskade sig.
— Ni är ingen vän till general Cox, sade hon kallt.
— Jo, jag försäkrar...
— Nej, ni kallar hans förtjänster fel.
George teg men log på ett sätt, som retade
henne mer än något annat.
Ett par sekunders tystnad inträdde. Señorita
Glorias späda flickbarm häfde sig under klädningens
tunna tyg vid hennes bemödanden att betvinga sin
häftighet, och George betraktade henne med ohöljd
förtjusning. Slutligen sade hon utan att se på honom.
— Ni nämnde nyss, att några personer... det
var visst flera... skulle kunna råka i olycka...
Hvilka menade ni?
— Först och främst ni, señorita.
— Bekymra er inte om mig, jag ber! Dessutom
skall min far säkert skydda mig för alla faror, ifall
några sådana existera annat än i er inbillning.
Utan att blinka mottog George anfallet.
— Äfven för er far är jag orolig fortfor han
med en missnöjd hufvudskakning. — En Quiroga tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
