Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade antagligen två veckor till sitt förfogande, och
voro alla förberedelser ej träffade under denna tid,
kunde revolutionen betraktas som misslyckad. Det
viktigaste var att skyndsamt öfva in trupperna. De
modärna gevären voro visserligen bra, men i
händerna på karlar, som ej förstodo att bruka dem,
ägde de ingen särskild betydelse. Alltså blef det
att först utse arméns befälhafvare. Jim Cox var
själfskrifven som kavalleriets anförare, och hans
utnämning offentliggjordes ännu en gång. Hvar denne
glade och högröstade general numera visade sig,
funnos åter blommor, leenden och näsduksviftningar
för honom. Litet svårare förhöll det sig med
infanteriet. Krigsministern var själfskrifven till
generalstabens chef, och majoren från Riofontán utsågs på
grund af sina förmodade kunskaper till
infanterigeneral. Han mottog fullmakten med en försäkran,
att man träffat ett lyckligt val och lofvade att göra
underverk. Till den ändan började han genast öfva
sina soldater att göra honnör, hvilket han med stöd
af de bästa källor påstod vara den modärna
krigskonstens grundval. Jim Cox, som ej var bunden
af traditionen, började sin del af verket på annat
sätt och inskränkte sig uteslutande till skjutöfningar.
Hvad armén beträffar var allt sålunda ordnadt,
och krigsministern tillbragte dagarna med att sofva
och bedja och natten med att spela kort. I den
civila förvaltningen mötte heller inga svårigheter,
hufvudsakligen af det enkla skälet, att ingen brydde sig
därom. Det oaktadt märkte snart den
uppmärksamme Quiroga, att vanskligheter voro oundvikliga.
Ministrarna hade vidt skilda åsikter, och en konselj
slutade med, att presidenten utmanade två bland dem.
Duellen ägde visserligen icke rum, men vänskapsbandet
hade oväntadt slitits på ett par ställen. Dessutom voro
entusiasmen och förhoppningarna hos borgerskapet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
