Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någon försiktighet iakttogs ej, allrahelst som
rapporterna från förposterna innehöllo de mest lugnande
underrättelser.
Det var en brokig skara, som drog vägen fram
i morgonens solsken. Främst åkte don Telesforo
jämte tvenne medelålders damer. Ett par adjutanter
redo bredvid vagnen. Deras egentliga uppgift var
att bevaka den gamle herrn, eftersom han redan två
gånger sökt smyga sig från omgifningen och rida till
förtruppen. Numera tycktes don Telesforo finna sig i
sitt öde att endast vara president och icke slagskämpe.
Men han tummade förstulet revolvern i sin rockficka
och visade, så fort tillfälle gafs, med sitt paraply,
hvilka stötar han skulle utdelat, ifall han varit nog
lycklig att tillåtas delta i en ordentlig batalj.
Efter presidenten följde en rad vagnar med
ministrarne samt några plantageägare, hvilka önskade
dela segrarnes triumf. Här och hvar redo några
officerare i de mest fantastiska uniformer,
konverserande med damerna. Señor Amarillo red bland
sina adjutanter. Han imponerade genom sin
ypperliga hållning och var för öfrigt synnerligen nöjd med,
att den hygglige och allmänt omtyckte general Cox
skötte grofarbetet. En grupp för sig bildade
Quiroga och señorita Gloria. Både far och dotter voro
tankfulla, ehuru af vidt skilda orsaker. Ett stycke
efter den lysande kavalkaden marscherade George
med sitt kompani, där en mönstergill ordning hölls.
Matroserna gingo i sluten trupp, till och med
mulåsnorna, som drogo maskingevären eller buro
ammunitionen voro så väl inkörda, att de alltid bibehöllo
sina bestämda platser.
George, som red framför matroserna, tog icke
ögonen från señorita Glorias smärta gestalt. Så fort
hon fanns inom synhåll, greps han liksom af en
förtrollning och var ur stånd att tänka på annat än henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
