- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
267

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmuntrande tillrop, och omedelbart därefter förnams ett
skrämmande och oförklarligt ljud, som växte och
kom äfven härdade nerver att skälfva. Gloria gjorde
en ansträngning att fatta. Hon såg en karl spränga
förbi fadern och skjuta flera skott emot honom, där
han låg.

— George... George! ropade hon utom sig. I
detta ögonblick, då ångesten och smärtan var på väg
att beröfva henne all besinning, erinrade hon sig,
hur den unge mannen redan tvenne gånger räddat
fadern, och halft medvetslös anropade hon honom i
sin nöd nästan som en gud.

— Här, svarade George tätt bredvid henne.

En kraftig arm lades kring hennes midja, och
hon kände sig lyftad frän den dansande hästen i
samma ögonblick som hon insåg, att hon ej skulle
förmå hålla sig fast längre. Så sattes hon i sadeln
framför George, hvilken samtidigt hann aflossa sin
revolver mot en lansiär. Förskräckelsen, som nära
nog beröfvat henne andedräkten, vek för en
välgörande trygghet. Den unga flickan slöt ögonen och
lutade sig mot sin beskyddare. I nästa sekund ryckte
hon till, grep ett krampaktigt tag om Georges arm
och såg sig vildt omkring.

— Far, far! ropade hon. Ännu ett par gånger
knallade Georges revolver. Sedan höll han in sin
häst och skrek öfver oväsendet.

— Seså, låt dem springa!

— Min far...! upprepade Gloria i stegrad ångest.

— Räddad, señorita.

Det lugna tonfallet mer än orden öfvertygade
henne. En våg af glädje och tacksamhet sköljde
upp inom henne och i sitt impulsiva behof att visa
denne man det öfvermätt af känslor, hon med ens
förnam sig hysa för honom, lindade hon armarne om
hans hals och kysste honom. Hon märkte, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free