Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ett par små, kalla ögon. Han förstod att
mannen framför honom var orubblig i sin föresats och
gaf med en kort nick vika.
— Jag känner er inte kapten, men jag antar,
att ni vet er plikt och inte under några förhållanden
lämnar ut mig till mina motståndare?
— Aldrig! Ni befinner er på mitt lands mark
och står under dess beskydd. Ni har bara att
betala det öfverenskomna priset för resan och hålla
er lugn. Jag svarar för allt.
— Tack, kapten! — Med ett vinnande leende
räckte Alcosta ut sin hand.
— Revolution eller hur? trefvade sig kaptenen
fram, medan han tryckte den störtade presidentens
hand.
— Neej, försäkrade Alcosta trovärdigt. — Det
har visserligen varit något oroligt i tobaksdistrikten,
men det är redan öfver. Min brådskande afresa
förorsakas af ett lefverlidande, som flere år plågat mig.
En operation är nödvändig med första och jag vågar
ej underkasta mig den här hemma. Endast
europeiska läkare... ni förstår...
— Jag förstår, sade kaptenen. — Officiellt heter
det så.
Alcosta höjde godmodigt på axlarne. Han tyckte ej
om den andres rättframhet, men då han inte vågade
stöta sig med kaptenen, visade han i ett leende,
som skulle vara älskvärdt, sina gula framtänder och
frågade.
— Tillåter ni, att jag tillbringar några timmar
på däcket?
—För all del, hvar ni behagar herr... herr
president.
Alcosta gjorde en lätt bugning och lämnade
obesvärad den man, som för tillfället hade hans öde i
sina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
