- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
293

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätt, som sedermera alltid utmärkte honom, gjorde han
en betecknande rörelse med högra handen, samma
gest, som hundratals ögonvittnen efteråt
försäkrade sig ha iakttagit vid den namnlösa floden,
och skred genom rummet. Vänstra armen hölls litet
krökt med handens yttersida mot höften, den högra
bar han instucken mellan slagen på sin dammiga rock.
Hans ögon strålade och hufvudet hade en stolt resning.

Företrädd af sin premiärminister, Quiroga, och de
ministrar och högre officerare, hvilka funnos
närvarande, skred presidenten med ungdomliga steg
öfver golfvet. Till de uppvaktande slöto sig de
så kallade sammansvurna, hvilka nyss anländt. —

I den stora salen, där de inbjudna alltjämt
väntade, hade oron och ängslan småningom domnat.
Många önskade aflägsna sig, men ingen vågade.
Alcosta skulle räkna ett uteblifvande från couren som
ett brott. En timme öfver den bestämda tiden hade
förflutit. Vid estraden väntade ministrarne i en grupp,
hvars minspel ingaf medömkan mer än fruktan. De
utländska diplomaterna höllo sig strängt afskilda från
alla andra. Representanten för en europeisk stormakt
hade försökt aflägsna sig, men hindrats i dörren,
där en långhårig individ, som mer liknade en
boskapsherde från pampas än en soldat, lekfullt puffat
honom i magen med en karbinkolf och förklarat, att
in fick hvem som helst gå, men inte ut... »inte ut,
padrino lille.» Diplomaten hade naturligtvis
indignerad frågat, hvem som understod sig att förbjuda
honom något, och karlen med karbinen flinade och
puffade och upprepade sitt: inte ut, padrino lille.

De församlade voro nu trötta på att gissa, de
endast väntade.

Något mer än en timme efter den utsatta tiden,
öppnades ändtligen den dörr, genom hvilken
presidenten vanligen gjorde sitt inträde. Liksom på gifven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free